Undrar!

Jag älskar dig verkligen mer än allt men just nu känns de inte som om det är ömsesidigt.

Du betyder så otroligt mycket för mig och jag vill inget hellre än att vi ska få det bra med jag blir tokig på det som händer just nu, att vi inte kan träffas och umgås på riktigt, att vi inte kan sova med varann och mysa som vi gjorde förut.

De här tar verkligen kål på mig förstår inte hur du kan ta på de så lätt och inte verkar bry dig alls om att vi typ inte ses längre.

När vi väl ses så är antingen Micke med eller så är du stirrig och orolig att din mamma ska få reda på de på nått sett känns inte som om vi får tid för oss längre.

Får ju inte ens prata med dig i telefon för att du är upptagen med allt annat :(

Känner att jag inte vet vart jag har dig längre och det känns sjukt jobbigt.

Älskar dig så jävla mycket vill bara att allt ska vara bra igen!

Pussar